Bockjakten 140816!
Som bilden visar blev premiärdagen lyckosam på Hultets ängar. Och dagen blev lååång, väldigt lååång.
Den började redan 03:45 då det var dags att kliva ur sängen då min frus mobilalarm tjöt. Och det kan jag lova, att det var väldigt lätt och komma ur sängen fort. Här handlade det inte om att ligga och dra sig utan kvickt upp.
Har ju turen att ha en lättsam och underbar fru som även hon steg upp och satte på kaffet.
Efter toa besök blev det till att gå upp och väcka en av tvillingarna på 8år, Rickard. Han vann lottdragningen kvällen före om vem som skulle få vara med på morgonpasset.
Och likt mig så spratt han lätt ur sängen utan problem.
Alla bestyr fixade vi till snabbt och packade ryggsäcken med frukost som vi skulle avnjuta på passet lite senare..
Det här var Rickards allra första jakttillfälle, och han hade som mig stora förväntningar om morgonens jakt.
Min kära fru tog några mobilbilder i hallen av oss innan hon följde med oss ut på gården strax före 04:30 i det mycket dunkla ljuset. Hon önskade oss skitjakt (Något som innebär att hon lyssnat och läst sig till vad som brukar sägas i jaktliga sammanhang) och tittade oroligt när vi smög i väg ut mot ängen.
Strax vi kommer ner mellan boden och ladan så står redan där en av getterna som går vid Hultets ängar. Och naturligtvis ser hon oss och ger i från sig skall av guds nåde. Och det gör hon även när hon flyger fram över ängen och försvinner i skogskanten. F#n han ju jag tänka..
Där varnade hon hela grannskapet om vad som är på gång.
Men ändå väldigt kul att få se djur, och stort för Rickard med att både få se och höra det första vi gör.
Vi smög oss ner till slutet av ängen så vi fick skogs dungen med den gamla varggropen bakom ryggen som skydd. Anledningen till att jag valt detta pass på, beror på att jag har kulfång om jag får skjuta. Har där upp till 150m innan en backe tar vid. Så man har hela tiden koll på att det är rent bakom. Säkerheten är det viktigaste av allt och utan att veta så avlossar man inte ett skott!! Absolut det viktigaste man tittar efter när man väljer pass.. Kulan ska vid genomslag eller bom stanna i säkert kulfång.
Men även på mitt pass finns självklart vinklar där jag endast kan studera djuren med ögon eller handkikare. Gäller att man är fullt medveten om detta även i de mest adrenalinstinna situationer.
Morgonpasset blev för oss inte mycket mer än så. Men vi fick frukost i en underbar soluppgång med spindelväv som lyste som silver över ängen. Men vi fick lyssna en stund på räven som var ute och skriade och höjde pulsen en aning. Dock ville han/de aldrig komma ut. Det finns två stycken gryt alldeles i närheten.
Runt i kring blev andra jägare förmodligen lite lyckosammare då hela 7 skott föll!
Kvällspasset!
När klockan tickade fram till 18:00 blev det dags att ge sig ut igen med den andra tvillingen Leon. Som en hel dag gått och väntat med magproblem som följd av förväntan.
Kvällen blev allt annat än en lugn tillställning.
På ängen bredvid började höbalar tillverkas i ett oljud utan dess like. Ingen lätt rekreation här inte.
Och knotten gjorde sig påminda och hälsa oss varmt välkomna.
Men en kaffe och bulle gjorde gott för sinnet och smaklökarna.
Efter dryga timmen försvunnit fick Leon magknip och var tvungen på toaletten. Så jag ringde upp Min fru så hon gick ut till boden och mötte upp han. Jag bestämde mig för att stanna kvar en stund till då jag vet att rådjuren kommit ut varje kväll. Kanske inte förutsättningarna för det idag var de bästa, men ville försöka.
Och det må jag säga var ett beslut jag aldrig behöver ångra!
Helt plötsligt kom ett rådjur ut längst upp på ängen. Den kom i full fart. Stannade till lite och tuggade gräs. Jag tog upp min egentillverkade vandringskäpp och använde som stöd för geväret när jag upptäckt att det var han, gårdsbocken den äldre. Små horn med fyra taggar.
Pulsen ökar...
Bocken sätter nu åter igen fart ner på ängen och sneddar den. Den är nu på väg mot andra ängen. Hinner den dit kan jag aldrig av säkerhet avlossa skott.
Jag hojtar till ljudligt, bocken fortsätter. Hojtar igen, men den fortsätter.
Närmar sig diket akut fort. ÖÖÖÖHHÄÄÄÄÄÄ låter det från mig och jag tömmer lungorna på allt syre i ett desperat försök att få stop på bocken.
Och den tvärstannar en halvmeter från diket och tittar snett i mot mig.
Jag har redan bössan vid axeln och stöd mot käppen.
Lägger horkorset snett framifrån i djuret och trycker av PAAANG!
Smällen ekar över ängarna och vill liksom aldrig ta slut. Bocken är fälld, död!
Ringer upp Viktoria och berättar och säger att jag vill gå fram och titta först innan de kommer ner på ängen.
Går fram och där ligger han alldeles stilla nere i diket.
Har följt han sedan tidig vår. Fått han på stillbild och rörlig bild, där han bl.a parade sig med en av getterna. Nu är han fullkomligt död. Vistelsen på Hultet är över. Endast hans minne kommer leva vidare genom mig. Livet är hårt. Hans revir kommer tas över av en yngre bock.
Efter skott betyder=Jobb!
Urtagning, släppning och slaktning.
Mörkret hade lagt sig över Hultet när allt var klart och färdigt.
Vill passa på att Tacka min fru som mötte upp mig med glädje nere vid den fällda herren och sen var med genom hela processen tills han hängde i viltsäcken.
Även tvillingarna var med och fick för första gången se hur man tar tillvara ett fällt byte.
Var ute även två dar senare och sköt generalbom på en räv, men det är en helt annan historia!
Här kommer nu lite bilder från jakten!!
