lovgrenskalivet.blogg.se

Lövgrenska Livet med Jakt, Natur och Familj! Vi är ett par födda år 1975. Tanken med denna blogg, är att använda den som en dagbok. Skriva ner händelser och andra upplevelser som gör vårt liv lite rikare. Vi som har detta liv tillsammans, heter Tony och Viktoria. Två stycken före detta "vilsna" själar, som äntligen har hittat hem och även våra rätta element. Likasinnade själar, som brinner för naturens tillgångar. Vi två, är familjen stöttepelare. Robusta, stadiga och med hjärtan av guld. Lär er att känna oss genom denna blogg! Följ med oss på vår vandring genom livets alla upplevelser...

Mina jakttankar!

Publicerad 2014-10-20 10:53:00 i Allmänt, Jakt, Jägarexamen, Levnadsstil, Natur, Älgjakt,

Då är det min tur att blogga lite om förra veckan, älgjaktsveckan. Många tankar har snurrat runt i hjärnan på mig, på både gott och ont när det gäller jaktandet. Inget negativt direkt emot jakten utan just andras syn på vad en jägare är. Jag som är en förre detta jaktmotståndare, träffade på en jaktmotståndare 2:a dagen som jag gick i jaktkläder. Jag förstår tanken hos personen, men inte hans handlande. För att dra en kort version av vad som hände, så var det på tisdagen detta hände. Vi var tvungna att åka in till Grums för att tanka och handla lite. Jag och Tony bar våra jaktkläder, då vi åkte direkt efter att vi hade varit i jaktboden. Jag gick in på macken och skulle betala, då känner jag vissa blickar på mig. Tittar mig omkring och möter en gubbes häktiska ögon. Jag känner igen mig själv, så som jag tittade på jägarna för 2 år sen och bakåt. Förstod vid den tidpunkten att denna man gillade INTE jägare! Och så var det. Han ställde sig vid kassan och sa till expediten: Att det var en jäkla jägare här inne... Expediten förstod inte vad han menade utan sa: -Va menar du? Då tog mannen sina händer över huvudet och försökte att gestikulera horn, och då sa han : -Att det är bäst att du passar hornen! Då förstod hon, för hon tittade sig omkring och mötte min blick. Expediten brydde sig inte om mig, men det syntes att hon tyckte att det var lite lett pga att denna man gjorde så på detta viset som han gjorde. Mannen förstod nu att jag stod snett bakom honom, och han tittade bakåt och blev röd i ansiktet. För jag stod och stirrade på han... Gillade inte alls det sätt han hade. Jag har ju också haft mina meningar tidigare om jägare, men jag har då aldrig sjunkit så lågt som han. Skulle aldrig någonsin göra något sådant! Fattar inte alls hur barnsliga en del människor kan vara/bli. Jag kan erkänna, att jag fick verkligen bita mig i tungan, för att inte säga något beskt. För jag ville verkligen inte sjunka till hans nivå...
Jag traskade ut till bilen, och berättade för Tony vad som hade hänt. Han skrattade... Ja, det gjorde han väl rätt i, med tanke på att det var ju bara 2:a dagen jag gick med jaktkläderna :-) Han har aldrig blivit utsatt för något sådant, och Tony har ju jagat väldigt länge... Så typiskt mig, att behöva träffa på sådan imbeciller :-)
 
Nåja, det är svårt att få ner känslan i ord om det som inträffade. Men det var det!
 
Jag tänkte berätta lite om min vecka på älgjakten...
Måste säga att jag fick en annan upplevelse än vad jag hade förväntat mig. Då till det positiva hållet.
Både jag och Tony blev varmt välkomna till jaktlaget. Inga sura eller bistra miner... Speciellt mot mig trodde jag att det skulle bli lite bistra miner, med tanke på att jag är en kvinna. Men det blev snarare tvärtemot. Det tyckte att det var kul att jag följde med.
Jag satte mig bredvid Tony (såklart) :-) Han är min trygghet! Jag satt där och lyssnade på alla hur de berättade historier och gissade på vart de skulle börja och så vidare...Just vid det tillfället, så satt jag och tänkte, att karlar ska INTE klaga på oss kvinnor när det gäller tjattrande! För jisses vilket liv det var i jaktboa :-) Det var banne mig värre än 20 st tjejer på en fest det ;-)
Och självklart, så orkade jag inte hålla tyst om den tanken, utan jag sa det till ena jaktkamraten... Fredrik N som han heter, tyckte att jag skulle itte väre sån da :-) Men jag var ju bara ärlig... Det var tjatter deluxe på dom!
 
Nu var det dags för första gången för mig att delta i en jakt. Tony drog en nitlott, så vi fick vara med i drevkedja först. Som ni tidigare har läst Tonys inlägg, så var det på ön Näset vi skulle driva på. Vilken upplevelse alltså! Nervös var jag, för jag visste ju inte vad som ska ske eller hända. Jag hade bara hört lite på Tonys historier sen hans tidigare jaktmarker, hur de driver och sånt. Jag visste dock att man skulle föra oväsen för att jaga in djuret i "fällan" så att säga. Jaga fram dom till jägaren som sitter på pass.
Tony frågade mig hur jag upplevde det?! Hur mina reflektioner av det handlande gick?
Ja, hur tänkte jag egentligen?! Jag, som var en inbiten jaktmotståndare, fick för mig att hjälpa till att driva djuren till en död...Till en död som orsakats av en jägare och dennes gevär... Ja ni... Det konstiga var att jag kände inga negativa känslor. Det kändes på ett konstigt sätt, väldigt naturligt om man kan säga så...
Helt plötsligt så hördes det ett skott! Jag tyckte att det var svårt att avgöra från vilket håll det kom från, men ett skott som avlossnats var det :-)
Sen fick vi höra att en älg hade fällts. Och fortfarande inga negativa känslor inombords på mig fanns...
Men jag kan erkänna att det var jobbigt och gå i drevet... Inte pga längden el så, utan pga terrängen. Ris och blött överallt. Blöt vitmossa på berg orsakade ett fall för mig, el ja, flera fall. Men ett orsakade en skada i min ena höft och knä. Gjorde så ont, och jag blev så besviken på mig själv. Jag ville inte bli skadad nu! Men man kan inte bestämma allt...
När det var dags att vända tillbaka till jaktboden, så åkte vi åter båt över sjön. Tänk vilken rolig upplevelse att få åka med båt ut till jaktpass! Inte alla som får vara med och uppleva sånt inte :-)
När vi kom tillbaka, så fick jag några frågor om hur jag tyckte att det hade varit och sånt. Om jag hade blivit avskräckt... Men ICKE! Så lättskrämd är jag inte!
 
Sen så drog vi ett pass kort. Det var dags för Tony att få sitta på pass. Oj, nu började min puls att stiga lite...Va coolt!
Och vi fick ett generalpass också. Ännu roligare.
Vi hade knappt hunnit och sätta oss, då jag skymtade något i skogsbrynet. Tittade lite mera koncentrerat, och ja, där stod det en älg. Jag viskade till Tony, han satt och tittade åt ett annat håll.. Han vände sig om och såg älgen han med. En liten tjur kom travandes ut ur skogen.
Jag förbarmade tyst för mig själv att det var så typiskt att denna kom just NU, när vi inte hade fått klartecken än för att alla var på pass... PANG! Jag skvatt... Tony sköt på tjuren! Jag skvatt, för jag var så inställd på att han inte fick lov till att skjuta på älgen än.. Så dum är ju jag :-/ Jag som trodde att vi var tvungna att ha ett klartecken först. Sen förklarade Tony för mig att när man är på sitt pass och geväret laddat, så får man lov till att skjuta..
Så nu vet jag det :-)
Inte lätt att vara nybörjare på saker och ting, men som tur är så kan man lära sig.
 
Känslan som kom inom mig, när jag såg tjuren, var att JAG ville så gärna ha geväret och skjuta honom. Jag blev en jägarinna! Jag verkligen kände att jag ville jaga älgen! Tänk om jag hade fått äran att träffa Tony så mycket tidigare i livet, då hade jag varit en fulländad jägare nu. Då hade vi två varit på många jaktresor ihop! Det vet jag! För NU så märker jag vilket som är mitt rätta element!
Jag har alltid varit en försvarare, har gått med en försvarsinställning genom livet mitt, pga olika orsaker. Så jag borde egentligen ha förstått att jag är en bra jägarinna, med alla mina sinnen på topp.
Men, nu blir jag ju det! Bättre sent än aldrig brukar man säga. Och så är det!
 
Sen så följde veckan av olika pass.. Jag hade som sagt var skadat mig, så Tony fick driva själv utan mig, och jag följde med på passen bara. Fast det vara inte bara det heller, för det finns pass där man få gå en bit för att nå fram :-)
Jag har njutit rejält av att få umgås med Tony och de andra göbbera i laget! Våra tvillingar Rickard och Leon, blev också varmt emottagen.. Det var roligt tycker jag. Gubbarna pratade med dom och skämtade, Tvillingarna fick äta massvis av kakor och de fick vara med och titta på allt de gjorde i boa. Alla prata med alla.. Ingen var utanför så att säga. En riktig gemenskap!
Under denna vecka så passade jag även på att läsa på Jägarexamen när Tony var ute och drev. Jag känner mig väldigt motiverad kan jag erkänna. Längtar så tills jag har examens papprena i min hand... Längtar!
För nästa år vid älgjakten, så räknar de andra med att vi är två från Hultet med bössor ;-)
 
Sen så har vi planerat att vi ska ut på några jaktresor nästa år, då jag är klar. En björnjakt har jag önskat mig också... Får se hur det blir med det nästa år, men vi ska iväg på en jakt med lite olika vilt. Vi ska jaga tillsammans! Vi andas, lever, älskar och jagar tillsammans! Jag & Tony!
 
Nu är det dags för mig att göra annat :-)
 
Skriver mera vid ett senare tillfälle!
 
Ha en bra dag alla våra läsare...
 
/ Viktoria Lövgrenska Livet
  
 

Om

Min profilbild

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela